Minimalism med barn

Det finns mycket att överväldigas av som förälder. Sömnlösa nätter, hämtningar och lämningar, förkylningar och vattkoppor, utvecklingssteg, föräldramöten, skärmtid, potträning, matlagning, BVC, fritidsaktiviteter, märkliga utslag, nya ytterkläder till förskolan. Med mera. Småbarnslivet är intensivt, och därför kan det vara skönt att skala av och förenkla där det går. Kombinationen minimalism + barn handlar till stor del om att ifrågasätta det vi tidigare lärt oss om vad barn ”behöver”. Hur många leksaker, hur mycket kläder, hur många fritidsaktiviteter, hur välinredda barnrum och hur påkostade barnkalas. Som föräldrar vill vi ju så väldigt gärna göra rätt, och därför är vi lättpåverkade konsumenter (för visst hade det varit behändigt om vi kunde konsumera bort alla svårigheter?). Men det barn behöver och önskar allra mest är det vi ofta har svårast att ge dem: Vår odelade tid och uppmärksamhet. De vill leka med oss, prata med oss, läsa med oss, laga mat med oss, städa med oss, upptäcka med oss. HÄNGA med oss. För att möjliggöra det behöver vi använda några av våra mest värdefulla resurser: Tid, energi och pengar. Problemet är att dessa resurser ofta äts upp av annat – vi ska ju räcka till på så många områden. 

Vissa typer av konsumtion och åtaganden är svåra att välja bort, men i mångt och mycket har vi större handlingsutrymme än vad vi kanske tror att omfördela våra resurser. Många drömmer till exempel om att arbeta mindre under småbarnsåren, men upplever att det inte finns ekonomiskt utrymme att göra så. Samtidigt lägger vi stora summor på kläder, inredning och renoveringar. Att vi inte har tid att använda eller njuta av allt vi konsumerar verkar mindre viktigt. Det är märkligt, och samtidigt fullt förståeligt eftersom vi lever i ett samhälle som uppmanar oss att ständigt söka mer, större och bättre.

Minimalism handlar om att ta ett steg tillbaka och granska den samhällsnormen med kritiska ögon: Kan det möjligtvis vara så att vi inte behöver allt det där vi tidigare övertygat oss om att vi måste ha? Många som börjat rensa hemma kan relatera till känslan av att känna sig lättare och lugnare ju fler saker som lämnar hemmet. Och om vi vuxna upplever den effekten, varför skulle inte barnen göra det samma? En minimalistisk livsstil handlar inte om att ta ifrån barnen något, utan om att ge dem mer med mindre. I resten av den här texten kommer jag fokusera på de områden jag upplevt störst effekt av att minimera: 1) Leksakerna, 2) kläderna och 3) aktiviteterna. Ni vet, det där man ständigt pysslar med på ett eller annat sätt. Genom ett mer medvetet och avskalat förhållningssätt till dessa områden finns det mycket tid, energi och pengar att vinna tillbaka. Resurser som sedan kan användas till något mer betydelsefullt, som den där tiden tillsammans. 

Leksaker. De flesta föräldrar tycker att deras barn har för mycket leksaker. Vi klagar på att de sprids ut överallt, på att barnen aldrig verkar nöjda och alltid vill ha mer, och på att barnen varken har koll eller ordning på sina grejer. Det suckas över det ”eviga plockandet”. Och ja, barn är små samlare som gärna håller fast vid både det ena och det andra (skräpet), men det betyder inte att man som förälder måste uppmuntra beteendet. Vad vi kan göra är att tänka till kring vad vi konsumerar till barnen. För om vi är uppriktiga mot oss själva: Vem är det egentligen som står för det ständiga inflödet av leksaker? Det är knappast barnen själva. Och även om barn gärna samlar, så vet vi ju att de i själva verket leker aktivt med en ganska liten del av sina saker. Resten dras kanske fram en kort stund varje dag, för att lika snabbt hamna i nåt bortglömt hörn. Det beror på att för många leksaker gör små barn distraherade och får dem att leka mindre kreativa lekar, eftersom för många intryck och valmöjligheter gör det svårare för dem att välja, komma igång med, och hålla fast vid en lek. 

Små människor har alltså svårt att sålla bland för många intryck, och därför är det upp till oss föräldrar att hjälpa dem att skala av. Därmed inte sagt att alla leksaker är av ondo. Att leka är ju helt avgörande för barns utveckling såväl intellektuellt som motoriskt, och för att kunna göra det behöver barn leksaker eller annat lekmaterial för att uttrycka sig och hitta på lekar. Så vilken typ av leksaker ska man då satsa på? Vill du som jag hålla nere antalet leksaker är det bra att fokusera på vad som kallas ”öppna leksaker”. Det betyder leksaker som kan användas på många olika sätt och som kan växa med barnet. Det vill säga klossar och Duplo, snarare än de där grejerna som lyser/låter/spelar sånger/gör något specifikt. Leta efter leksaker som:

  • Ger barnet val och möjligheter
  • Motiverar och inspirerar till lärande
  • Kan utvecklas tillsammans med barnet
  • Inbjuder till samtal och samarbete med andra
  • Lär barnet nya ord så att språket stärks
  • Lär barnet matematik
  • Ger barnet nya känsloupplevelser
  • Utmanar barnets motorik 

Förutom att färre leksaker främjar barnens kreativitet och uthållighet finns det en annan uppenbar fördel med ett minimerat barnrum: Det blir enklare för barnet att lära sig städa. Hos oss försöker vi genomföra en snabbstädning av barnens rum varje kväll, då allt plockas tillbaka på rätt plats. Med ett begränsat antal leksaker tar det bara några minuter, och barnrummen går snabbt från lekrum till sovrum. Att säga att barnen aktivt hjälper till är verkligen att ta i, poängen är mer att de ser oss städa och förstår att det ska göras av någon. De flesta barn har inga problem att städa eller plocka undan efter sig (går de på förskola har de definitivt koll på läget). Däremot är det ett problem att vi vuxna förväntar oss att barnen ska ta hand om mer än vad de kan hantera. 

För att hålla leksakssamlingen i någorlunda balans och lyckas upprätthålla den där ordningen är det en god idé att regelbundet utvärdera om barnen har leksaker som passar deras utvecklingsnivå (de tröttnar snabbt när det är för enkelt eller för svårt). Med ett minimalistiskt förhållningssätt redan från start är detta relativt enkelt, men hur börjar man rensa om barnet är lite större och lekrummet redan hunnit bli överfyllt? För det första: Det är inte alltid nödvändigt att engagera barnen i rensandet. Testa att slänga ner alla leksaker du vet att barnet sällan leker aktivt med i en kartong. Ställ undan ett par veckor och plocka fram sakerna på nytt först när (om) barnen frågar efter dem. Vad gäller de leksaker som används mer frekvent är det lämpligt att låta barnets ålder och mognad avgöra hur delaktiga de ska få vara i rensandet. Förklara för barnen varför ni rensar, och försök göra dem delaktiga. Att ha en begränsad leksaksförvaring kan göra det lättare för barnet att förstå varför regelbundna rensningar är nödvändiga, och då kan regeln om ”en in en ut” passa bra. Är barnen ännu lite äldre kan de vara delaktiga i försäljning av det som rensats ut (och så småningom kanske få välja ut något nytt att köpa för pengarna från försäljningen). Skänker ni leksakerna till välgörande ändamål? Förklara för barnen, på ett lämpligt sätt utifrån ålder, att det ni inte längre använder nu får chansen att glädja ett annat barn. Barn förstår den typen av resonemang mycket bättre än vad vi kanske förväntar oss.

Sist men inte minst: Rensa ofta och regelbundet. Även bland de pedagogiska leksakerna du själv valt ut (och betalat mycket för) som barnen BORDE gilla men aldrig väljer. Lär dig av misstagen, skippa det dåliga samvetet och välj bättre nästa gång. Och apropå dåligt samvete, det är helt okej att rensa ut julklappar och födelsedagspresenter som kom från generösa och välmenande släktingar men som aldrig uppskattades av barnen.

Barnens garderober. Som ni vet är jag en vän av kapselgarderoben, och så även när det kommer till barnkläder. Konceptet går huvudsakligen ut på att skapa en minimerad, kvalitativ garderob där alla plagg fungerar med varandra. Till ”kapseln” räknas alla kläder, förutom träningskläder/sportutrustning, underkläder och accessoarer. Min egna kapsel använder jag året runt, medans barnens garderober justeras betydligt oftare. Främst för att de i perioder växer ur plagg snabbt, men också för att deras garderober är ganska säsongsbetonade. Det finns många fördelar med en minimerad barngarderob, men de som jag tycker väger tyngst är dessa:

  • Bättre koll (rätt storlek, helt och rent, och så vidare)
  • Allting matchar (vilket är tacksamt när barnen kommer upp i sådan ålder att de vill välja kläder själva…)
  • Mindre tvätt
  • Färre inköp = större ekonomiskt utrymme att välja bra kvalité vid nyköp.

För att hålla barnens garderober minimerade är det bra att hålla sig till ett fåtal färger och mönster, vilket gör att de flesta plagg passar ihop. Gillar barnen mönstrat? Satsa på enfärgade nederdelar i färger som matchar majoriteten av överdelarna. Mina barn har fått ärva en hel del kläder från släktingar och vänner. Det är alltid tacksamt (framförallt ur miljösynpunkt), men kan vara svårhanterligt om mängden blir för stor. För att avgöra hur mycket vi ska behålla brukar jag fokusera på vad vi INTE vill ha: 1) typiska säsongsplagg i fel storlek, 2) plagg i färger som inte passar något annat vi har, 3) plagg som är för slitna, 4) plagg som lätt blir skrynkliga och därför alltid kommer se trista ut efter två minuters användning, 5) plastiga tryck, och 6) plagg som inte är vår stil (det låter så fånigt att prata om småbarn och stil – men jag tror ni förstår vad jag menar). Det jag väljer bort lämnar jag in på närmsta loppis/klädinsamling.

De ärvda plaggen har hittills utgjort basen för barnens garderober, men har minskat mer och mer i takt med att de barn vi ärvt av blivit äldre och sliter kläderna på ett annat sätt. Vad gäller antal plagg brukar barnens garderober se ut ungefär så här:

  • 10-15 överdelar/klänningar (fler långärmade på vintern, fler kortärmade på sommaren)
  • 5-7 nederdelar (oftast leggings)
  • 2 varmare tröjor
  • 2-3 uppsättningar finkläder för kalas och liknande
  • 1-2 uppsättningar kläder att lämna på förskolan
  • 1 vindfleece
  • 1 skaljacka/vinterjacka
  • 1 finare jacka
  • 1-2 mössor/vantar efter säsong
  • gummistövlar
  • 1-2 par skor
  • 1 par finskor

Aktiviteter. Jag tror på upplevelser framför saker, både för egen del och för barnen. Jag tror också på att sänka kraven kring vad en ”upplevelse” faktiskt är. En upplevelse KAN vara en semester, en heldag på en nöjespark eller middag och bio, men det kan också vara en sagostund på biblioteket, ett besök vid stranden när det inte är säsong, eller att äta mellanmål i parken. Barn vill som sagt bara hänga med oss. Därför tror jag inte att små barn har något som helst behov av organiserade fritidsaktiviteter. Och jag tycker det är trist att det finns en outtalad press på föräldrar att börja med det så tidigt, ofta innan barnen ens fyllt 1 år. Det är liksom så mycket annat som ska balanseras under småbarnsåren, och ibland tror jag att vi övertänker det här med vad barn behöver. Allt mina barn gillar gör vi på egen hand i eller i närheten av hemmet, så just nu finns det ingen anledning att boka in oss på en fast och återkommande aktivitet där vi gör ungefär samma saker. Blir det med tiden svårare att tillgodose de behoven på hemmaplan kanske vi börjar med någon aktivitet, men tills dess: Nej tack till ännu mer schemalagd tid.